TOMBOY Tells it all - "Alla kan rappa när de är fulla"

Carolina Wettergren och Malin Näslund. Arrangörer för Tomboy och ansvariga för några av de roligaste kvällarna i mitt liv satt nu framför mig på Uggla Kaffebar på St:Knuts Torg i Malmö. Går det att säga att en var lite starstruck? För det var jag.

Carolina, born and raised i Malmö, minns hur det var att komma ut som ung:

 

"MIN MAMMA, NÄR JAG KOM UT, SA ATT HON INTE HADE NÅGRA PROBLEM MED MIG UTAN VAR RÄDD FÖR ATT DET SKULLE HÄNDA NÅGOT."

 

Och fortsätter med att berätta att vi har det rätt så bra i vår generation. Vi har förebilder som är öppna istället för rykten om lesbiskhet hit och dit. Det är nog anledningen till varför de fortsätter med klubben. För att när de var 20 så fanns det inte en så stor och öppen mötesplats för lesbiska och själva säger de att de är stolta över att ha den bästa queerklubben i Malmö. Något som de även vunnit Nöjesguidens Malmö/Lund pris 2011!

Med skandaler som transfobiska vakter och ovälkomna cissnubbar så lyckas de ändå hålla kvar en positivitet kring framtiden och jag var sugen på att veta mer. Så, kära läsare, här är det:

 

TOMBOY TELLS IT ALL

 

Tomboy har alltså varit igång i 10 år nu. Hur började det?

Carolina Wettergren - Jo, Varken jag eller Malin var med från början. Jag kom in efter ett halvår kanske. Det var ju så att några tjejer gick ihopa och startade detta för de kände att det saknades rock och alternativa klubbar på gayscenen. Så från början var Tomboy en rock-klubb, sen har just det efterhand som personerna som har jobbat med det bytts ut ändrats liksom. Personligen saknar jag rock-grejer, det var mer D.I.Y. känsla på den tiden men alla ställde upp och jobbade gratis då. Nu kan vi dock betala alla som jobbar med tomboy, det kunde vi inte då liksom så det är en helt annan grej, vi kunde typ erbjuda drickbiljetter, haha.

Malin Näslund - Det har blivit jättestort de senaste två åren?

- Ja, efter flytten från Bodoni på Bergsgatan till Moriskan blev det stort, vet inte vad som hände?

M - Det kom en ny kull med små flator, haha!

 

Hur kom det sig att ni blev inblandade i klubbscenen överlag?

M - För min del började det när jag lärde känna Carolina för fyra år sedan, jag hade alltid haft ett stort musikintresse och hade nyss flyttat till Malmö från Stockholm. (Älskar Malmö, det var det bästa beslutet jag har gjort i mitt liv.) Då spelade jag några gånger på Tomboy som DJ när den var i det nu nedlagda Bodoni. Så var det en som inte hade tid längre så frågade Carolina om jag ville vara med. Och jag behövde inte tänka en sekund på det, jag sa "ja" direkt. Och sen har det varit skitkul, oftast. Och på den vägen är det.

C - Jag blev tillfrågad av mitt ex vän att vara med, då var vi tre st. Jag skötte PR och det var innan tiden folk visste att jag var med. Och det var jag ok med. Kan tycka det är lite jobbigt när folk kommer fram och bara "Åh, det är du som driver Tomboy!?". Men ja, mitt ex flyttade till gotland och var tvungen att sluta för att hon tyckte det var tråkigt att vara med på avstånd. Så nu är det bara vi.

M - Aeh, bara skulle jag inte vilja säga. 

- Nä, men innan har vi varit uppmot 4-5 stycken.

 

Vad är det som driver er till att fortsätta med klubben

M - Det som får mig att fortsätta är när man spelar skivor, kollar ut, och ser att det är så jävla packat på dansgolvet och att folk har det så jävla roligt. Man ser det verkligen i ögonen. Och det är en speciell känlsa att få se det från vårt håll som arrangörer.

C - Malin brukar säga "Nä, de dansar nu vi kan inte byta till den musiken!" så frågar jag alltid "Men dansar de med glädje?! Med glädje Malin!?!" Det är väldigt viktigt. Poängen var att ha det D.I.Y. och att lyfta fram tjejer och det är fortfarande så. Vi bokar inte manliga djs och om det har blivit så har de alltid spelat tillsammans med en tjej. Vi vill ha en trygg plats, vilket kan vara svårt att skapa på ett så stort ställe.

M - Men jag tänker mycket såhär: om inte vi fanns vad fan skulle folk göra då? Det finns liksom inget annat ställe eller klubb att gå på som är som Tomboy, det finns bara ett Tomboy och det är det vi har. Och det är jag extremt stolt över att få stå bakom något som är ganska stort och man märker att det är en viktig punkt för många i månaden. Sålänge vi tycker det är kul så komr vi fortsätta. Vi är inga ungdomar.

C - Ja, ibland kan det vara så att jag vill spela denna låten så är det någon gammal hiphop och tänker "Kommer folk ha hört denna?" och så säger Malin "Nä, men tänk så vet de inte vilka dessa är?" Och jag bara "Nej, gud, tänk!?"" så känner jag ibland, jag kommer stå här tills jag är 80. Det är kul men det har blivit en yngre publik i takt med att jag har blivit äldre, haha.

M - Ja, men tomboy är den klubben som har det största ålderspannet också och det är jättekul!

 

Finns det krav på att uppträda hos er? Hur tar en kontakt med er?

M - Ja, skriv till oss på facebook, via gillasidan, den har vi koll på hela tiden. En DJ får tänka på att inte ha en för nischad genre som den spelar, typ ashård acid, det funkar inte på tomboy kan jag säga. Kanske någon låt kan en alltid smyga in, men inte ett helt set som är 3 timmar långt. För Tomboy är ett ställe där en ska kunna gå ut och dansa till sånt som en känner igen. det är det jag själv hatar när jag går ut, när musiken är så jäävla dålig så det förstör en hel kväll. 

C - En ska kunna sjunga med!

M - Eller rappa med.

C - Alla kan rappa när de är fulla, inga ursäkter.

 

Det kan jag känna är skitkönt på tomboy, för det är inte ett ställe där ni till exempel bara spelar pitchfork-rekommenderad musik och tycker ni är coolare än andra. Utan det är ett ställe där en kan gå dit och ha det kul för en kan låtarna. Det har då alltså gått från rock-grejen till att vara lite mer crowdpleasing? Hur känns det?

C - Ja, men förut var det också allmänt pleasing men då var publiken annorlunda, det var ju rockigare och då var det pleasing på det sättet. Tomboy är en levande organism beroende på vem som är med och driver den.

M - Det är viktigt att inte fastna i samma spår!

C - Folk får jättegärna vara djs, bara att skriva till oss och fråga! Hellre att någon kommer upp och vågar prova än att vara såhär tekniskt bra. Det gör ingenting om det blir tyst lite, eller om det blir en dålig övergång. Jag är liksom inte heller så jävla bra. Det svåra är egentligen att hålla igång dansgolvet och veta när man ska spela vilken låt, sen tekniskt spelar inte så stor roll.

M - Sen om en jättegärna vill testa men aldrig gjort det så vill vi jättegärna att det kommer nya tjejer som vill lära sig, för vi stannar gärna kvar och hjälper dem när de testar första gången. För kulturen säger att tjejer ska ge plats åt män som kommer och skruvar och tror att du gör fel. För alltför ofta kommer det någon snubbe och slänger sig över mixerbordet och bara "Åh, varför har du denhär inställningen såhär ska det inte va'!". Jag vet liksom vad jag håller på med? Och jag kan förstå att kvinnor, tjejer, damer, tycker det är lite läskigt att börja med något som är mansdominerat. Att va dj är väldigt mycket män och väldigt lite kvinnor så vi vill bara förespråka att en får lov att komma och testa på, spela en hel eller halvtimme! Vi vill jättegärna ha nya djs liksom.

 

Något som går att läsa på beskrivningen är att Tomboy är en trygg plats för queera människor, men när jag var där i fredags på kvällen kom det in massa cissnubbar och puttade bort mig och mina queervänner från scenen.

C - Detta jobbar vi med ständigt, har möten med vakterna osv. Det är en pågående process som vi håller på med. Varenda gång vi har möte med Moriskan så tar vi upp dethär. Men det är svårt i och med att det är ett stort ställe, det är 3 klubbar på en och samma gång varje helg. Vi har försökt sätta upp regnbågsflaggor, de försöker boka klubbar där gästerna passar ihop. Men alla får komma in. Och det är det jag tycker är negativt med Moriskan eftersom vi kan inte på samma sätt ha ett slutet rum och bara "Det här är vi, detta är vår lokal". Nu kommer folk till Moriskan eftersom det alltid är fest. Sen kanske de inte alltid vet vad för sorts fester det alltid är och det är jättesvårt att styra upp folk när det är en så stor lokal. Det är jättesvårt, man känner sig hjälplös i det.

 

Antar att ni har läst detta blogginlägget där vakterna inte lät transpersoner gå in på rätt toalett, och att ni har sett videon?

 

Båda två nickar och säger ja, och stämningen blir lite mörkare.

 

"OM NI INTE LITAR PÅ VAKTERNA, KOM TILL OSS DIREKT"

 

C - Detta har vi pratat mest med Moriskan om, vet inte hur många samtal, vet inte hur många timmar, men vi har försökt ställa krav på att de ska bli hbtq-certifierade, att de skulle byta ut vissa av vakterna och så vidare. Sen händer det saker som vi inte får reda på förrän veckan efter. Och då kan vi inte göra något. Om något händer så, snälla, om ni inte litar på vakterna kom till oss direkt istället för att vi får reda på det flera veckor senare.

M - Vad vi vet nu så är hela vaktstyrkan utbytt för att något tydligen också hade hänt på en annan klubb men det är inte säkert. Det är så himla svårt att göra något åt män som tror att de får göra vad de vill. Det går inte att få bort, tyvärr. Händer det något sånt får en jättegärna komma och säga till mig och Carolina och så kan vi prata med vakterna om de inte lyssnar. Det är alltid värt ett försök! Vi brukar också försöka säga till när vi ser någon som gör saker som vi inte tycker är ok. Det är svårt att se allt när det är 6-700 pers liksom. Men ja, det är en jobbig och tung fråga. Det var mer gemenskap innan. Man hade koll tillsammans, om det kom in någon som var jobbig så hjälpte alla med att säga till. Nu är det liksom alla får klara sig själva på något vis, det är en dålig grej.

C - Detta är vårt största problem med att ha klubben. Detta är något vi håller på med hela tiden och har en dialog med Moriskan. Ibland vill vi bara banka huvudet väggen för vi känner att vi inte kommer någonstans. Vi diskuterade detta förra veckan då vi hade möten med vår nya producent om hur vi skulle tydligöra att det var en gay/querklubb. Ska vi sätta upp förhållningsregler? "Såhär ska man bete sig, här respekterar vi varandra"? Sen är det svårt för vakterna. Visst. De måste hålla koll på organised crime människor till folk som är för fulla. Sen tycker jag att en vakts jobb är att han eller hon ska veta hur den ska förhålla sig till en viss klubb-besökare, och det kan vara svårt när man jobbar inom en machokultursyrke. Men det är det vi har problem med mest, det är verkligen jobbigt.

 

Malin går för att hämta kaffe och då kommer jag och Carolina in på hur mycket vår kultur har förändrats genom åren, vi har förebilder som är öppna och frispråkiga. 

 

C - Ni får väldigt mycket serverat.

 

Ok...

 

C - det känns kanske inte så.

 

Inte riktigt, men jag förstår att det var inte lätt back in the day. Men en måste ändå kunna förstå att det är inte lätt nu heller, visst det blir bättre men det är inte bra nog.

C - Ja, även heteromänniskorna blir mer frispråkiga, förr var det mer öppet våld. Det finns nu också men nu kanske det är mer kommentarer kring det. Min mamma, när jag kom ut, sa att hon inte hade några problem med mig utan var rädd för att det ska hända något. Det var hennes första reaktion. På tiden då "Indigo" fanns (gayklubb av rfsl som numera är nedlagd) var det mycket våld. "Fyran" (Även den nedstängd) var för bögarna och "Indigo" var blandat. Flator och bögar umgicks på ett helt annat sätt då, det var mer separerat, jag vet inte ifall det har börjat ändrats nu, det känns så.

 

 Jo, det har ändrats nu. Jag förstår inte varför det har varit någon sorts rivalitet mellan bögar och flator, vad är poängen liksom!?

C - Haha nä heller hur, det är ingen konkurans?

Malin återvänder.

M - Kanske om kläderna, haha

 

Malin, du är ju från Sundsvall, kom du ut där?

M - Jag kom ut i Stockholm, men jag har inte haft några problem. Det beror på var en kommer ifrån. Mina föräldrar var ok med det. Inget konstigt alls. Hela min släkt? Helt ok med det.

 

Vidare till någonting annat! Vad representerar klubben?

Unisont - Ööööööh...

M - Dans?

C - Vet inte, grundtanken är att försöka skapa någon slags fristad en natt i månaden.

M - Det är också det svåraste.

C - För det går inte att utesluta cismän, det är olagligt.

M - Vi kan ha hemliga fester. "Tomboy - Underground", no cismen, Vi kör på norra gränges! Vi vill att lesbiska queers bögar, alla utan jobbiga cismän ska ha något kul för oss själva.

C - Jag vet inte vad vi representerar, det är upp till besökarna hur de uppfattar oss och hur de känner inför Tomboy som är det viktigaste. Det kan inte vi säga, det är helt olika från person till person hur de uppfattar oss. Vi kan ju göra det vi tycker är kul och känns bra.

M - Ja, att försöka skapa en mötesplats.

C - Det behövdes mycket mer förr, nu har vi facebook och tinder. 

M - Det är en irl-mötesplats, en analog mötesplats.

 

C - Vad representerar tomboy för dig?

Jo, det representerar samma frihet som straighta människor har på sina klubbar, frihet att få vara så jävla gay. Det är något alla queers behöver, ett ställe att få släppa ner GayGarden. det är den enda queerklubben i malmö som spelar bra musik, som inte är dyr och som är för medvetna ungdomar. tankegången kan gå såhär: "Fan om jag vill gå till tomboy ikväll och ligga med tre pers inne på toaletterna så kan jag det!"

 

C - och på vilken toa du vill!

 

PÅ VILKEN TOA JAG VILL, GOD BLESS!

 

Vad det bästa ni har fått höra om klubben?

C - Det bästa jag har hört är att någon träffade sin fru på tomboy!

 

AWWW

 

M - Det är många sådana historier. "Om det inte hade varit för tomboy så hade inte vi varit tillsammans idag!". Sen har vi ju vunnit årets klubb 2011! Vi fick åka limousine haha, så det var rätt så obvious att vi hade vunnit.

 

Vad är era förhoppningar för lgbtqia-framtiden?

C - Asså jag vill ju att tomboy ska bli ett säkrare rum, mer fritt, och det kommer vi jobba för - frågan är bara hur. Vi vill mest fortsätta ha kul.

M - Frågan är bara hur lång tid kommer det ta? Alla får komma med förslag! vi kommer försöka få till en spelning med en artist också, vi lovar att ni kommer bli glada när det händer.

C - Nu har vi fått in en ny producent! Linnea heter hon, och vi är asnöjda. Det känns som nya krafttag, och det är skönt. Fast vi tycker om vår gamla producent, Daniel, fortfarande!

 

Har ni några peppande ord för oss queers?

C - Den nionde oktober kör vi igen, kom och spela och kom och dansa!

M - Hör av er först om ni vill DJ'a! och var inte rädda för att komma fram till oss om ni har något bra eller dåligt att breätta, typ om det är något vi borde tänka på. Vi älskar våran publik väldigt mycket och vi vill att publiken ska älska oss, det är därför vi fortsätter!

 

Intervjun avslutas samtidigt som fikan har blivit till smulor på små vintage tallrikar. Det är en lite halvt blåsig söndag och jag tackar så hemskt mycket för att jag fick chansen till att träffa och prata med dessa kvinnorna om deras påverkan på lesbisk kultur och historia. Jag går hemåt, fortfarande bakis efter fredagen, och tänker efter.

 

Ja, vadfan hade jag gjort utan Tomboy? 

 

Fotograf: Emma Kertzscher Erlandsson

Denna veckan blev inlägget försenat pga tekniska svårigheter! Men we are right back on track, hoppas vi ses nästa vecka! 

 

//Stay cool, stay queer;

Nico, out.

Gina - Skrattar högst, bäst och vackrast
Lägg till ny kommentar

Alla kommentarer granskas innan de publiceras.