sövande sömnen öppnar mig inför levande drömmen
och jag färdas igenom klassiska tidsepoker
dansar till musik i de tider då musiken var ögonblicklig och unik i sitt nu
olagringsbar rent känslomässigt
men möjlig att spara i sin rent vetenskapliga utformning
men hur mycket kan svarta prickar och streck säga om rosiga kinder
hjärtan som byter ut sin vanliga rytm
klappande händer
händer som svettar fast sig i varandra
otympliga kläder som får ge vika för dansen
ögon som glittrar av flört
och själva den rena glädjen – eller möten med gudar?
musiken som en kollektiv upplevelse
hur dansade människor?
hur kändes det i deras magtrakter förr i världen?
tänk att få vara med och kyssa rosiga kinder och rosiga läppar
och varför är min nuvarande nutid så dålig
att jag drömmer om att vara lesbisk i de tiderna
som varken tillhörde de lesbiska kvinnorna eller de ordinarie kvinnorna?
det var säkert inte lätt att vara suffragett
men adrenalinet
jag drömmer att jag är med dem
och tillsammans upplever vi odödligheten
i sin renaste form
den som enbart existerar mitt i den extrema dödligheten
och vi möts i den rusiga känslan av att tiden är knapp
och att allting är möjligt
därför att vi gör det möjligt
för vi står inte ut med tanken på
att det inte skulle vara det