Hur träffades ni?
Tess: Jag och Jonna bodde på samma gård när vi var små, så vi har typ vetat om varandra länge, Majornakids liksom. Men vi var inte riktigt vänner då. Hon var cool och jag var mer eller mindre en tönt. Sedan, några år senare, sågs vi utanför en kiosk i Majorna och kom fram till att vi borde ta en öl. Så gjorde vi det, och klickade direkt. Ytterligare några år senare flyttade jag in hos Jonna, och då blev vi mer eller mindre livskamrater.
Vad tror ni gjorde att ni klickade så snabbt?
Jonna: Alltså, jag måste ju berätta min background story till den här ölen och vårt möte utanför kiosken. Jag och Tess var vänner på Facebook. Jag tyckte när vi var tonåringar att Tess var sjukt cool och snygg och önskade (trodde jag önskade) att hon var min bästa kompis. Hon var punkig, lyssnade på all musik jag älskade, spelade musik, osv. Hade inte fattat att jag var lesbisk än så tror att jag hade en crush på Tess, haha. Såg henne ibland i Majorna och ville alltid gå fram men vågade aldrig. Så när jag såg henne utanför kiosken och vi hejade tänkte jag att ‘vafan jag hejar’ och då säger Tess "vi borde ses nån dag" och vi byter nummer.
Men till ölen då, jag visste ju redan en del om Tess då jag stalkat henne på Facebook och haft en tonårscrush. Så vi sågs och bondade över allt: åsikter, dålig (men rolig) humor, lesbiskhet, politik och ranting om dumma snubbar.
Tess: Bästa sakerna att bonda över ever alltså.
Jonna: Insåg att vi borde vara bästa vänner, klickade direkt. Hade en lång kväll och blev asfull och ever since har inget varit sig likt. Dvs. vi fann varandra
Hur gick det att omvandla en Facebook-stalking-crush till vänskap?
Jonna: Under tiden vi träffades på den där ölen så hade jag en monogam relation med en flickvän som jag bodde ihop med, vilket förutsatte att jag såg vårt möte vänskapligt. Tyckte såklart att Tess var sjukt snygg och cool och kanske önskade lite att det var en dejt. Första gången. I huvudet liksom (‘om jag hade varit singel’, sa mitt huvud då alltså). Men det kändes fint att träffa en bästa vän så tänkte inte mycket mer än vänskapligt efter det där mötet till en början. Sedan har vi ju haft våra svaga stunder för varandra senaste året. Men det är inget jag lägger så mycket värdering i, då Tess framförallt är min livskamrat och bästa vän. Så jag tänker att vi kanske gifter oss när vi blir gamla, vem vet?
Tess: Åh! Japp, vi har i alla fall bestämt att vi ska bli gamla och grå ihop. Men äktenskap är ett borgerligt påhitt så det blir nog ett låtsasgiftermål bara för att få uppleva spektaklet i så fall.
Jonna: Haha ja precis. Ett riktigt flatigt bröllop.
Tess: Åh , ja! Kostymer. Vandra in till "Beväpna oss" med Ebba Grön, osv.
Legendariskt!
Finns det några fördelar med att ni blev just vänner tror ni?
Jag tror att fördelarna med att vi just blev vänner är tusentals. Vänskap känns mer lasting för mig än kärleksrelationer. Men jag upplever också att vänskapen med Jonna på ett sätt inte har tydliga gränser - alltså ibland kan jag känna sån enorm kärlek till henne, sådan kärlek som andra kanske skulle säga "men Tess, du är ju kär i Jonna", och ibland inte alls. Tror att vad jag vill säga är att vår vänskap känns väldigt ärlig, öppen och utan regler för vad vänskap ska vara. Det är något jag inte kunnat uppleva i vänskaper med män, t.ex.
Jonna: Jag håller med Tess.100%. Vår vänskap känns sjukt ärlig och öppen och obegränsad. Och som Tess skrev, mer long lasting. Och innebär mindre risk för jobbiga svartsjukedraman, osv. Jag behöver Tess som en bästa vän och forever, därför är jag glad att vi i första hand är vänner.
Varför tror ni att romantisk kärlek är så himla hyllad, om vänskapskärlek håller bättre?
Tess: Jag tror att det är mononormen som är så jävla fastetsad i folk. Idén om att meningen med livet är att finna ‘the one’, och sedan ska allt vara så romantiskt och ‘lyckliga i alla sina dar’ och yada yada. Det är liksom en så stor norm att finna den enda rätta, det känns nästan som nån slags mening med livet, enligt samhället. Då har man blivit vuxen liksom, då har man lyckats. Speciellt som kvinna tänker jag. Att som mig och Jonna planera att bo ihop resten av livet, och vid barnlängtan till och med skaffa barn ihop trots att vi "bara" är vänner, skulle för många säkert låta väldigt konstigt. Nästan kanske lite barnsligt? Typ "väx upp!"
Jonna: Jag tror att tvåsamhetsnormen hör ihop med kärleksnormen, som ännu länge hör ihop med föreställningen om kön - alltså ett heteronormativt påfund som legitimeras genom performativa upprepningar (Har precis haft tenta på butler japp). Men vänskap får inte plats och är inte lika viktig i vår kulturs sätt att se på kärlek och tvåsamhet.
Man och barn och Volvo är som målet i livet.
Tess: Haha MARDRÖM.
Känner ni ofta att ni behöver försvara er vänskap?
Tess: Hm, nej, jag upplever nog inte att jag ofta måste försvara den inför andra. Det är väl i så fall mest att folk ibland ändå har svårt att fatta att vi inte är ihop, lite typ som att folk väntar på att det ändå ska bli vi i slutändan, i någon slags monogam kärleksrelation.
Jonna: Ja, jag känner ofta att jag måste försvara vår vänskap. Folk ser det som naivt, konstigt och att en kompis är någon en bor med som ung men sedan går man över till det riktiga livet, vilket innebär att bo med en partner. Det finns alltså strikta, heteronormativa föreställningar som du även som lesbisk förväntas följa. Många tror även att vi egentligen är kära i varandra och faktiskt har ett förhållande.
Det beror såklart på i vilka sammanhang. I stor del av min umgängeskrets och familj ses det inte alls som konstigt, utan upplever snarare att de önskar att de hade en sådan djup vänskap med någon. Och tycker det är fint.
Tess: Håller verkligen med dig om att det finns en idé om att en endast bor med kompisar som ung. Min mamma har nog lite svårt att ta det på allvar att vi tänkt bo tillsammans forever till exempel.
Jonna: Men många gamla vänner, bekanta, kollegor random folk en stöter på omvärlden, osv., tycker det är konstigt, och jag har upplevt att jag ofta får försvara mig.
Tess: Ja, precis. Det är inte direkt en del av det mest supernormativa. Haha, undrar hur vi kommer bli bemötta när vi är t.ex. femtio och bor i nån liten lägenhet ihop fortfarande. Eller typ egentligen bara trettio plus? Då börjar kanske folk tycka det är lite konstigt på riktigt.
Jonna: Alla tror ju för övrigt att jag och Tess är ett par, haha. Till och med personalen nere på stammis-fyllekäkstället bara förutsätter det. Så antar att vi dels har en väldigt dykig utstrålning (YES) och dels att det strålar om kärlek mellan oss. Förmodligen kommer vi börja benämna varandra som fru eller flickvän för att slippa folk.
Tess: Och dels att ALLA förutsätter att kärlek alltid är romantisk.
Jonna: Ja precis. För mig innebar kärlek inte enbart romantik.
Har ni några vänskapsritualer som ni gör för att fira er relation?
Tess: Haha, alltså, vet att vi någon gång försökte räkna ut när vi tog en öl första gången. Vi typ skrollade igenom hela vår fejsbok-konvo (ja, det tog evigheter) för att se om vi kunde luska fram det. Då hade vi tänkt ha det som en dag att fira vår vänskap på ibland. Men tror aldrig att det blev av?
Jonna: Nej det blev aldrig av, men vi borde skapa en tradition kring det!
Tess: Haha, ja! Vi borde bara hitta på nåt datum!
Tror ni det finns fördelar med vänskap mellan kvinnor? Och blir det extra bra när det är två queera kvinnor, eller svårare, eller samma?
Jonna: Jag tänker att vänskap mellan kvinnor är det finaste som finns! Att vara vän med en lesbisk kvinna, det är fantastisk! Att dela liknande erfarenheter, att slippa lyssna på massa jobbigt tjat om män osv. Fantastiskt!
Tess: Ja, alltså, nu har jag faktiskt typ inga relationer alls med män längre. Men har haft många, och i vänskapsrelationer med män så tycker jag det förväntas ännu mer att det ska bli nåt annat. Typ som om att kvinnor och män inte kan vara kompisar. Vilket skapar en slags press i relationer med män, även vänskapliga. Allt snack om friendzone och sådan skit också, usch.
Vänskap kvinnor emellan är amazing! Och att båda är queera tror jag nästan också kan vara ett plus, en kan relatera till varandra på ett annat sätt. Med liknande erfarenheter osv., som Jonna säger. Det bästa med att bo med Jonna är ju också: Aldrig män i lägenheten! Woop woop!
En sista fråga: Vad har er vänskap betytt, och betyder för er?
Tess: Att ha träffat Jonna har förgyllt mitt liv så otroligt jävla mycket. Jag har aldrig känt mig så nära någon, någonsin. Älskar henne av hela mig, liksom, och upplever att mötet med henne har tagit ut det bästa ur mig. Detta kommer låta jävligt klyschigt, men jag kan se hur jag liksom vuxit som människa sen vi träffades, kommit ur något skal eller något annat cheesy. Liksom verkligen vuxit. Hon har gett mig mod, och tagit fram det bästa ur mig. Känner typ att jag blivit mer av mig sen jag träffade Jonna. Vågat vara mig själv mer, argare och mer typ "fuck off världen" (på ett bra sätt).
Alltså jag älskar dig Jonna. Mvh cheesy.
Jonna: Så fint! Jag har aldrig känt mig så stark, modig, trygg och bekräftad innan och det är tack vare Tess. Hon förgyller mitt liv, ger mig hopp och får mig att orka. Hon har fått mig att växa som person och när jag är med Tess så blir jag den jag vill vara. När någon känner dig på djupet och ser alla dina jävla brister och får ta del av dom mer än ofta, och fortfarande älskar dig villkorslöst, då är det en keeper! Har aldrig känt mig så säker på något som med Tess. Har heller aldrig haft en sån djup och nära relation med någon. Älskar dig Tesshass! Fårever. MVH cheesynessen är total.
Det var mig ett värdigt avslut på en intervju! Tack så himla mycket för att jag fick fråga ut er om er vänskap.
Jonna: Tack för att vi fick vara med!